att visa sin styrka på fel sett

förut var allt som en dans på rosor. att visa känslor var inget problem, jag vågade visa att man kunde vara ledsen och gråta. men inte längre, jag har spelat för mycket, höll allt inom mig. skulle visa att jag var stark och att mina problem inte var nånting, för att det fanns andra som har det värre. så nu har jag spelat bort mig själv. jag vet inte om jag är ledsen, för det mesta sitter och skaver inombords. fast det är vid ett tillfälle jag kan gråta, men då blir det bara fel.
inte den som brukar erkänna sånthär men aa, äntligen.

ska på middag vid tre förresten, mysigt-mysigt!
har inget annat speciellt planerat så får väl se vad jag hittar på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0