FIA KARELIUSSON

Har alltid fått hört att jag 'är stark' men känns som det har runnit ut i sanden. När alla känslor kommer på samma gång, när man lyssnar på musik som får än och tänka på speciella saker, saker man varit med om, saker man kommer ihåg, saker som förändrats vissa kanske blivit bättre? När jag är själv, ska sova ensam så kommer allting påengång. Då kommer tankar som jag önska man bara kunde lägga bakom sig. Det finns en heldel saker man vill ska vara som förr, saker man saknar, kanske längtar efter, eller vill ha..?

Allting är så bra när jag är med världens bästa vänner, när man har saker och folk omkring sig lixom. Det är när man försvinner i sina tankar när man är själv det blir så jobbigt. När allting kommer på en och samma gång. Tycker även jag har världens förändringar beronde dag till dag. Ena dagen känner jag något, andra dagen något helt annat eller ingenting. Försöker även med skolan ordenligt men är ju inte direkt kul när man vet att andra lär sig allt så mycket fortare och bättre. Fy vad negativ jag är nu fast det blir jag ju när jag har m*ns.. men det är ETT skriva-av-sig-inlägg. Inget mer med det lixom? Men jag brukar för det mesta se allt på den ljusa sidan, allt det fina man egentligen har! Det kan bara bli lite mycket när allt kommer samtidigt, speciellt när jag är helknas och inte ens förstår på mig själv.